Barn? det tror jag inte...

Datum: 2008-05-29 Tid: 18:48:54
Barn. Barn. Jag orkar inte med dem. Oftast inte iaf. Gnälliga, tjatiga och bara allmänt jobbiga. Och att dessutom behöva dras med en utvecklingsstörd gör ju inte saken bättre måste jag säga.

Men! Det finns faktiskt en del ljuspunkter även när det gäller dessa små monster. Som med Tilda. Nu har hon börjat kalla mig för "Beckis" och att få höra denna mkt outvecklade lilla rösten på morgon säga "hej då, Beckis!" när man går till skolan kan faktiskt få en att le hela vägen till man kommer fram. Får man sen ett "hej beckis" när man kommer hem, kan det ju oxå göra en eftermiddag lättare att klara av när väl allt gnäll till slut kommer.

Det är väl bara ngt man får lära sig leva med. Tills jag flyttar. Sen får jag se om jag någonsin tänker producera något sånt.

Snart....

Datum: 2008-05-29 Tid: 11:42:00
Har precis skrivit nationella i Matte B, skönt att ha det gjort men om det gick så jättebra vet jag ju inte, har ju inte pluggat mitt allra bästa om jag ska vara ärlig *skäms*
Men jag svarade iaf på allt, och om det sen är åt helvete fel, det är ju en annan sak.

Därefter är det bara provet i fysik kvar, och sen, sen kan man börja ta det lugnt och invänta det efterlängtade sommarlovet..! Fast fysiken är ju det svåraste, enligt mig då, jag har lite svårt att fatta det och ändå är man bara på A-kursen, hur fan ska B-kursen gå? Jag tittade i Pattens Fysik B bok, men jag stängde den ganska fort igen. Det såg... svårt ut. Väldigt svårt. Men det ordnar sig väl, men man får ju lära sig att acceptera ett G nuförtiden...

Fast det är ändå ganska slappt nu överhuvudtaget, imorgon har vi inga lektioner, sen är det helg, på måndag har vi sovmorgon och förmodligen försvinner lite fler lektioner så småningom nästa vecka. Ja, på onsdag morgon ska vi äta tårta på samhällskunskapen, det kan ju säkert vara gott. Tårta klockan nio på morgonen. Speciellt för mig som ääälskar tårta *eller inte*.

Men även om det är ganska slappt så kan jag inte riktigt slappna av när man vet att detta jätteroliga fyskiprovet kommer på tisdag. Men som sagt, det ordnar sig, det gör det alltid !

energislösande

Datum: 2008-05-25 Tid: 19:37:00
Jag behöver ngt nytt har jag kommit på, det känns så jävla ohälsosamt att springa och tänka på onödiga saker hela tiden. Saker jag vet det inte kommer bli ngt av iaf, och jag tror det enda sättet jag kan bli av med tankarna och fixeringen är om jag gör ngt nytt som jag kan tänka på.
Men snart sommar, och då hoppas jag att jag får annat att tänka på!

Man borde inte..

Datum: 2008-05-24 Tid: 15:10:08
... gå med sandaler i grus (man får lätt sten i skorna då..)
... gå bar när man har noll immunsystem
... äta onyttigt när man vill gå ner i vikt
... bli av med oskulden till en kille man inte "får" ha några känslor för och som man aldrig kommer att träffa igen.
... klia sig i ögonen när man har smink på sig
... låta sig tryckas ner av menlösa människor som inte betyder ngt
... gå långt med skor man inte använt på väldigt länge


- Lite saker jag kom och tänka på när jag var ute och gick bara.
Ibland undrar jag om jag är så särskilt normal eller inte.

Jag trivs.

Datum: 2008-05-24 Tid: 13:24:02
Igår var Veronika och Louise hemma hos mig en runda, först var det väl tänkt att vi skulle röka lite vattenpipa men min broders tobak var slut och vi lyckades inte ordna på annat sätt så det fick bli lite kaffedrinkar och kaka ist på min balkong. Men det är alltid skönt att prata av sig lite. Dessutom kom ju min käre bror också hem sen och bestämde sig för att vara med på ett hörn. Tyvärr fick han nog veta lite mer om sin lillasyster än vad han egentligen hade velat. Men jag menar, han får ju skylla sig själv om han ska vara med och prata om sådana saker...

Ikväll blir det även lite firande av Louise som fyller 17 idag. Ska åka iväg på picnic på gröningen är det väl tänkt, det blir väl säkert trevligt.

Ja, annars är det väl inte mkt mer som händer, bara två veckor (och två prov..) kvar i skolan sen är det äntlligen sommarlov. Ska bli så jävla skönt, hoppas bara det blir fint väder oxå så man kan ha trevligt utomhus.

Nej, nu får jag nog ge mig iväg och skaffa en liten present till Louise.

Duktiga jag.

Datum: 2008-05-21 Tid: 21:02:07

Jag är faktiskt jävligt stolt över mig själv,
hur jag klarar av saker och ting.

Jag menar att göra en sån sak som
jag gjorde när det lixom var första gången
och ändå klara det såhär bra tycker jag
är väldigt duktigt av mig.

Men det är klart att jag bryr mig,
men inte alls på långa vägar
så som jag trodde att jag skulle
göra, Jag menar det är som det
är, och finns det en chans för att
de kan hända igen så tar jag den.

Egentligen borde jag inte skriva
om detta men jag hade faktiskt
kunnat skriva mkt mer, det är faktiskt
en väldigt stor grejj för mig, även
om inte alla fattar det...

Oväntat

Datum: 2008-05-21 Tid: 20:36:56

Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle kunna umgås med min syster på ett "normalt" sätt, men jo, det verkar faktiskt gå ganska bra nuförtiden. Bara man har en massa tålamod så...

Känns faktiskt bra att ha henne, för man kan lixom berätta allt för henne. Även om jag har vännerna man kan prata med så känns det ändå så himla bra att även ha en människa här hemma att prata av sig med. Och allt vill man faktiskt inte säga till sin mamma, även om hon vet mer eller mindre allt om mig, så finns det faktiskt en del som jag anser att hon inte har att göra med. Därför är det bra att jag har Jennifer att prata med eftersom jag är en jävligt pratsjuk människa, och bara vill prata om mig själv (helst) hela tiden...

Fast det är klart att vi bråkar oxå, men det är ju inte alls samma som det har varit innan, och det känns bra. Fast det känns lite tråkigt att man inte har alls samma kontakt med Patten längre, inte som när vi var små när vi gjorde allt tillsammans. Men det e klart, när han väl är hemma så blir jag så trött på honom och vill att han ska gå. Iaf om han e hemma på kvällarna.
En sån sak kan man ju oxå räkna med bland saker som man aldrig kan bli nöjd med. Är han inte hemma vill jag att han ska vara hemma, är han hemma vill jag att han ska gå ut.

Men saker och ting ordnar sig väl alltid på ett eller annat sätt, eller?


Blir man någonsin nöjd..?

Datum: 2008-05-21 Tid: 13:37:38
De senaste typ två/tre åren har jag haft det otroligt trevliga (ironisk) problemet att fler och fler kläder blir för små. Visst, jag vet att man växer, att man inte kan vara liten forever, men det behöver ju inte gå till överdrift. Vilket jag absolut tyckte att det gjorde för min del.
Varenda gång man skulle ta på sig ngt på morgon och inte fick på sig det gjorde ju att självförtroendet fick sig ett slag och tårarna kändes inte långt borta. Då tänkte man bara "Det skulle varit tvärtom, då hade det varit mycket roligare".

Imorse kom jag fram till att större delen av min garderob inte passar mig längre. Det börjar bli alldeles för stort.
Men blev jag så mkt gladare av det? Absolut inte. Jag blev förbannad, trött och kände bara för att skita i att gå till skolan och bara lägga mig i sängen igen med min pyjamas som gärna får vara för stor. Men sen slog det mig; är jag lixom dum i huvudet? Detta är ju ngt postivit, jag menar, jag får ju vara glad över att jag gått ner i vikt. Men tyvärr var det inte den tanken som slog mig först.

Samma sak gäller att beställa kläder, jag har alltid hatat att beställa kläder för det känns som att det kan kvitta hur stor storlek man än beställer, det är ändå alltid för litet.
Men för ett tag sen ville min mamma beställa lite kläder till mig och hon frågade vad jag hade för storlek.
Hm, ja, asså typ 42-44 har jag typ alltid fått ha, men jag vet ju att jag har blivt lite mindre, så okej jag provar storlek 40. Hjälpte det? Blev jag så mkt gladare när kläderna kom? Passade dem bättre? Nej, det var för stora.
FÖR STORA? Herregud, ska jag äntligen komma ner i 38 som varit mitt mål så länge. Det känns konstigt, men bra.

Och nej, ändå är man inte nöjd. Vågen står ju på 63 nuförtiden, vilket är en klar förbättring från 80 kg, men är jag nöjd med det då? Inte rikigt, fem kilo till hade ju inte gjort ngn skada tycker jag...

Typiskt äckliga människor. Man borde vara nöjd med vad man har, vad det än gäller. Det kunde alltid varit värre. Jag om ngn borde ju veta det. Men nej, det är sånt som hamnar i bakhuvudet och som man inte tänker på så ofta.... Det är sorgligt.

Jag behöver bara mig själv

Datum: 2008-05-20 Tid: 12:39:33
Ibland blir jag lite konfunderad. Varför måste man alltid ha olika perioder då man mår på olika sätt?
Ett tag mår man skit, allt är kasst och man vill bara lägga sig och dö i ett hörn, men en annan gång så kan det vara helt tvärtom. Då vill man bara le, skratta och träffa människor typ.

Och jag har kommit på att jag har väldigt tur när det gäller sånt. Det var otroligt längesen jag kände mig nere, och kände för att bara döda mig själv för att göra världen till en bättre plats.
Nu för tiden vill jag bara ta plats, vill att alla ska se mig och ta del av den stora glädje jag på ngt vis konstigt vis känner mer eller mindre hela tiden nuförtiden.

Asså, detta menar jag inte med ngt dåligt, absolut inte, jag tycker bara att det känns så konstigt. Speciellt med tanke på all dålig tid jag har gått igenom de senaste åren. Även om jag för tillfället är "i den veckan på månaden" då flickor inte får må bra och vara glada, så är det inget jag har lagt märke till. Överhuvudtaget.

Det kanske beror på solen, jag vet inte. Men glad är jag iaf!

En liten sammafattning. Typ.

Datum: 2008-05-19 Tid: 12:46:46
Ja, jag vet det var väääldigt längesen jag skrev, men jag menar jag har ju aldrig tid. ^^
Jag börjar ju leva så smått nu och dessutom tar skolan så sjukt mycket tid... Men jag ska se om jag kan få ihop lite meningar nu. Jag kan nog inte ta upp allt som har hänt den senaste tiden, det är alldeles för mycket. Jag kan iaf säga som så att jag mår såå otroligt bra, allt bara fungerar så bra mitt liv, typ ganska mycket så som jag vill ha det.
Visst skolan kanske tröttar ut en lite, men jag menar den är ju snart slut och då är det sommar, vilket betyder att jag ska ha så otroligt kul hela tiden typ. Får se om den blir en liten tur upp i landet med Nat och roa sig med lite pojkar därupppe. (Fast synd om Nat som är bunden till en xP)

Ja, om jag ska ta en liten sammafattning av den senaste tiden så skulle det nog vara att jag har "blivit stor" nu. Typ. Fast min mammas åsikt om mina bravader den senaste tiden är typ; " Jag trodde att du var bättre än så, sånt här trodde jag aldrig om dig, jag trodde du var mognare." Mohaha, jag är som jag är och jag trivs med det.

En tatuering har jag ju bl.a. fått gjord, av min kära broder dock men ändå. En söt liten uggla har placerats på min skuldra. Ja, ugglor är ngt jag på ngt konstigt sätt har fastnat för. Jag vet inte varför men jag gillar dem.

Och ngn pojke finns det som vanligt inte i mitt liv, men det är verkligen inget jag sörjer. Ett känslomässigt förhållande klarar jag mig väldigt bra utan ^^ Och jag har nog kommit på varför det inte är ngt jag strävar efter; för jag vill hellre lägga ner tid och energi på mina älskade vänner. Och jag hade dessutom inte klarat av all press ovch alla krav ett förhållande innebär.
Det är bra som det är, det trivs jag med.

Jag tror detta får räcka för denna gången, får se om jag uppdaterar lite mer nu för tiden. Om jag har tid. :-)

RSS 2.0