Dåligt med Rebecka ett tag framöver.

Datum: 2008-12-31 Tid: 13:58:15
Nu är det så här att jag har en av världens mesta korkade mammor (dvs på det området är jag som många andra). Det ligger till som så att vi ska byta bredband, tror jag att det är iaf. Det är ngt som har med internetet att göra iaf som ska bytas. Vårt gamla tar slut idag och mamma hade behövt ringt och byta det typ en månad i förväg för att få det nya. Tror ni hon har gjort det? Nej. Det gjorde hon för ungefär en vecka sen, så det dröjer ytterligare ett par veckor innan vi får vårt nya internet, bredband eller whatever.
Men för att komma till det viktiga så betyder detta att jag inte kommer vara aktiv här på ett tag, inte för att jag skriver så mkt annars heller men nu kommer det bli ännu sämre på den fronten. Bara så att folk inte tror att jag har supit ihjäl mig under nyårhelgen eller liknande. Inte för att det är helt omöjligt, men så är inte fallet. Förhoppningsvis händer inte allt för mkt under denna tiden, och skulle det göra det så får jag väl uppdatera mig om det absolut viktigaste sen.

See ya!

Herregud, jag har haft sex med MÄN!

Datum: 2008-12-30 Tid: 18:32:14
Jag kommer ihåg när jag gick i sjuan, var tretton år och hade lite på G med killar i nian, vilka var femton år gamla. Usch, så nojjig mamma var då, det var nästan så man fick ljuga och säga att de var yngre än vad de var.
Sen missade jag ett par år. Sen kom jag tillbaka. Sen hade jag sex med en 21åring.
Hur fan gick det till? Först sprang man efter femtonåriga pojkar, sen hade man sex med pojkar över 20 år. Nej, förresten, inte pojkar. MÄN! Herregud, jag har haft sex med män... Jag är ju inte vuxen än, jag är ju bara...liten. Eller? Det är så förvirrande, jag hängde lixom inte med i den svängen.
Innan jag träffade värmlänningen hade jag ju inte gjort någonting. Sen efter en natt med honom hade jag gjort allt. Typ. Det är faktiskt lite läskigt när man tänker efter, för jag känner mig ju faktiskt liten fortfarande...

See ya!

Det SKA bli så jävla bra.

Datum: 2008-12-30 Tid: 16:23:27
Då var det snart dags för ett nytt år. Detta året har varit... händelserikt. Både på bra och dåliga sätt, men framför allt bra sätt. Började ju året sjukt onykter, ramlandes i taggbuskar och sjungandes om marsipangrisar. Året kommer nog inte att avslutas på riktigt samma vis. Eller nog, det KOMMER inte att göra det, vi får köra på en nykter nyår imorgon. Pratade lite med mamma om det igår, att jag tycker det är så sjukt orättvist. För visst, det är väl inte många som FÅR dricka för sin föräldrar, men om ens föräldrar säger nej så är det ju bara att dricka ändå. Vad ska hända lixom? För mig är det ju liite annorlunda. Skulle jag nu dricka så vet man ju inte vad som skulle kunna hända. Jag vet, änsålänge har det inte hänt ngt, men vad är det som säger att jag går säker nästa gång?
Men för helvete, tänker ni kanske då, låt bli spriten då bara!
Det är inte så jävla lätt. Inte för mig iaf. Alla har olika förhållande till sprit, vissa kan hålla sig ifrån den och vissa kan inte. Tyvärr så tillhör jag den senare kategorin. Med mina mediciner det ju inte så bra, framförallt inte nu när jag börjat med blodförtunnande sedan jag opererats.
Detta tycker jag är skitjobbigt, att jag inte kan få fira en jävla vanlig nyår som alla andra ungdomar utan att vara rädd för mitt liv. Jaja, det är väl bara att acceptera.
Förrutom allt det här med min sjukdom och operationen och allt det så har året varit helt fantastiskt tycker jag. Speciellt sommaren, men så är det väl alltid. Hoppas att 2009 kanske kan bli ännu bättre. Det är inget jag direkt tvivlar på.
The Rasmus-konsert med Frudden och Veronika
Funderingar på Siesta med Veronika
18-års fest med Veronika (Patten kanske är med och firar sin 19-årsdag då med)
Hbg-. och Malmöfestival
ja, och allt annat smått och gott som kommer sen.
Det kan nog fan bli jävligt bra det där. Och så håller jag tummarna för att jag inte får ngt bakslag av min kära Takayasu!

See ya!

Djupa funderingar om min syn på män.

Datum: 2008-12-30 Tid: 10:39:55
Det är sorgligt med mig, för jag kommer aldrig kunna lita på ngn, så som jag känner nu iaf. Jag vågar inte, hur ändrar man på det, hur gör man så man vågar lita på en kille så pass mkt att man skulle våga vara tillsammans med en? Jag är livrädd för det. Visst, änsålänge så trivs jag bra med hur jag har det, men kommer jag alltid vilja göra som jag gör eller kommer jag ngn gång vilja ha ngt stadigt förhållande, och isf, kommer jag någonsin våga lita på ngn så mkt att det kommer fungera? Jag tvivlar starkt...
Jag är ju ganska säker på vad anledningen är till att jag inte vågar lita på en man, att ha ngn nära mig och det kanske kan vara ett steg på vägen. Att veta anledningen. Men hur fan gör jag sen för att gå vidare då? Jag har ingen jävla aning... Men det är väl onödigt att leva i framtiden, nu är nu, men ändå, man kan ju inte låta bli att fundera ibland...

See ya!

Fest, sex - nästan normalt tonårsliv för mig ju.

Datum: 2008-12-28 Tid: 20:02:41
Livet gå vidare och jag har för mkt att göra för att hinna sitta här och roa er.
Var på väla med Veronika igår förmiddag och på eftermiddagen var jag hos farmor och farfar.
Väla var väl trevligt men mkt folk och stressigt eftersom jag skulle vara hemma en särskild tid. Farmor och farfar var, ja, det var som det var och som det alltid har varit. Fick presentkort på väla så det var bara för mig och Jennifer att åka in idag igen. Igår köpte jag endast en BH, idag handlade jag upp alla mina pengar typ. Fast det kändes bättre att komma hem med en massa saker än som igår med inget alls.
Fick bla köpt en massa shit till nyår, "klänning" (min mamma föredrar att kalla det en bit spets), smycken och en massa glittersaker. För ja, det blir faktiskt ett riktigt nyårsfirande för Rebecka detta året trots allt. Absolut inte som förra gången. Denna gången vill jag komma ihåg allt. Dvs, det ska inte drickas. Kanske ngt litet men inte som förra gången. Fast då var det ju fri tillgång på spriten och Rebecka kan ju verkligen kontrollera sig när det är på det viset. Så förhoppningsvis blir det bättre denna gången. Dessutom är man ju inte helt återställd sen operationen och nu äter jag även blodförtunnande, vilket hade gjort att alkoholen kommit ut i blodet väldigt mkt fortare än annars. Jag har ju en flaska vin. Jag och Veronika tyckte att det kanske var lite mkt att dela det bara vi två så kanske ska fråga Johanna om hon oxå ska vara med på en slurk. Äh, det blir nog bra. Om inte annat för att jag inte bör dricka med tanke på mitt tillstånd så vill jag visa för alla som såg mig på förra nyårsfesten och även för min mamma att jag faktiskt KAN dricka lagom mkt. Vi får se hur det blir helt enkelt. Jag lovar att berätta alla detaljer, förhoppningsvis blir det ngt riktigt smaskigt jag kan berätta, det har ju varit dåligt med det nuförtiden.

Fast, fick förresten ett erbjudande från min granne om jag ville komma hem till honom efter han hade varit ute och festat, han behövde ngt att trösta sig med då han nyligen gjort slut med sin flickvän. Njäe... inte riktigt min grejj, jag tror inte det blir mer på det hållet, men det var ju en upplevelse i sig, dock inget jag känner för att upprepa nu. Men vem vet, när man blir tillräckligt desperat? Äsch, det blir jag nog inte.  Dessutom är han tydligen tillsammans med sin flickvän igen (som om det någonsin hindrat en man...)
Jag och Jennifer gick förbi honom igårkväll sådär inte ens en meter ifrån varandra. Hälsade han? Inte direkt, men det gjorde ju inte jag heller. Fast jag tycker sånt är sjukt kul, men så är jag ju oxå lite smått dum i huvudet. Så länge jag trivs med det så tror jag inte det är ngn fara.
Näe, nu är det lips med Jennifer som gäller, jag suger balle men det är askul och det är ju det viktigaste. Måste även öva på GH annars kommer Veronika spöa mig på det med, faaast det kommer hon göra ändå, hur mkt jag än övar. För jag är ju tondöv men det gör inte så mkt för min del.

See ya!

Ända fram till påsken, tycker jag!

Datum: 2008-12-25 Tid: 14:19:53
Julen är över nu då, hör man överallt. Men vaddå, bara för att JULAFTON är slut så betyder det väl inte att JULEN är slut? Idag är det ju lixom JULDAGEN, och det är ju oxå jul. Jaja, för mig är det fortfarande jul iaf, men så är jag oxå en jävla julfanatiker och dessutom fick jag ju inte börja mitt julfirande förrän två veckor senare än vad jag brukar. 
Men iaf. Julafton spenderades hemma. Mostrarna från malmö kom hit och även de två små kusinerna, varav den ena är väldigt ny (tre veckor gammal bara), lika sjukt söt som storebror sin.  Jennifer fick ju sina små utbrott lite då och då men i det stora hela så gick det väl bra.
Jag fick precis de sakerna jag hade önskat mig, vilket beror på att jag önskar mig realistiska saker, inte för att jag på ngt vis är bortskämd. Jag fick The Rasmus nya skiva, så snart är jag fullkomligt redo för deras konsert, en MP3 fick jag, rosa, liten och söt var den, väldigt passande för mig... Jag fick även en klocka på en slags nyckelring som var formad som en uggla. Mkt söt. Problemet är bara att jag inte vet riktigt hur/var jag ska ha den, för om jag sätter den på mina nycklar så är det ju lika jobbigt att ta fram sina nycklar som sin mobil för att kolla klockan. Äsch, det fixar sig nog.
Av mina mostrar fick jag en svart kortärmad skjorta med en tillhörande röd slips och väggdekor med två stora ugglor. Jag börjar bli helt uggleinvaderad, men det gillar vi.
Av mina syskon fick jag inget alls, vilket jag hade förväntat mig även om de fick julklappar av mig. Dock fick de bara små saker. Patten fick en mugg där det stod: "Världen bästa bror" och Jennifer fick en låda godis, men ändå, de fick ju ngt iaf, mer än vad jag fick. Fast som sagt, det var ju ingen överraskning.
Jag fick ju även presenter av Veronika när jag träffade henne i tisdags, jag fick en glasnalle som låg i en låda där det stod "I Love you" på, två armband med en uggla på det ena, varav Veronika hade likadana så det är typ som bästisarmband och så fick jag ett örngott med en bild på mig och Veronika på den ena sidan och en bild på en uggla som läser och dricker kaffe ´på den adra sidan. Som sagt, jag är helt uggleinvaderad. Men abslout inget fel på det.

Idag har jag en lugn dag och imorgon kommer det en massa mer släkt hit, på lördag ska man hem till farmor och en dag känner jag att jag verkligen måste på mellandagsrean oxå. Får se när jag hinner ta mig tid med det. Morfar var här en runda innan och gav mig massa pengar bara för att jag är så duktig. Han är söt han, och nu vill man ju spendera dem.
Näe, nu dummar sig min rygg som fan (ingen aning om vad det är med den...) så jag orkar inte sitta här mer and it sucks. Jaja, Patten fick ju Lips i julklapp så kanske kan sjunga lite med honom. Det är sjukt kul att sjunga men tyvärr så suger jag jävligt hårt på det och är därför inget jag gör offentligt, men Patten får fan stå ut.

See ya!

Ska sex upprepas, ska det vara jävligt bra.

Datum: 2008-12-20 Tid: 19:59:21
Jag vet, jag suger verkligen hårt på att uppdatera här nuförtiden. Fast, hade jag sugit lite mer någon annanstans så hade jag kanske inte varit lika kass på att uppdatera här, för då hade jag haft ngt att skriva om ju. Ibland är jag kul.
Näe, men jullovet har ju börjat, julklappar har köpts. Jag har varit på sjukhuset och det har ju gått som det har gått, men jag ska bespara er det, det har blivit lite mkt om det. Att vara sjuk är ju mkt bergochdalbaneåkande och just nu är jag ganska långt ner, men jag hoppas att jag snart är på väg upp.
Vad händer annars då? Inte mkt, min granne var lite sur på mig för att han har fått höra av två stycken (av Nat och en kompis som hon har gemensamt med min granne) att de visste om vad vi hade gjort. Då sa jag till honom att han fick ju skylla sig själv om han hoppade i säng med en tjej han inte känner, och i Höganäs dessutom. I Höganäs vet alla allt om alla, därmed tyckte jag att detta inte var ngt man behövde utelämna. För det är inte så att jag bryr mig så mkt. Efter jag hade sagt det så är han som vanligt mot mig igen, och även om han har flickvän nu så hindrar det ju inte från att bjuda hem mig. Det är killar i ett nötskal, undrar varför jag inte vill ha dem alltför nära in på livet.
Och för en kväll sen så stod jag med Patten, hans kompis och hans kompis flickvän utanför vår port (de andra rökte, sånt trams gör inte jag...), då kommer min granne förbi. Två ggr. Men han säger inget, tittar bara lite snabbt och skyndar iväg. Lite sött. Men nej. Been there, done that. Vare sig han kör med bortförklaringar om att han var trött osv så tror jag inte att jag chansar en gång till. Det finns ju så många fler. Iofs ska man aldrig säga aldrig men nej, jag tror inte det. En resa upp till Värmland hade ju inte varit fel, men nej.. jag ska lägga undan de tankarna ett tag tills det verkligen kan bli av att ta sig upp där.

See ya!

Heja vetenskapen!

Datum: 2008-12-16 Tid: 19:38:08
Imorse vaknade jag. Låg kvar i min säng lite. Min säng skakade till. Det kändes som om ngn stod vid min fotända och skakade den. Först blev jag rädd, sen undrade jag om jag själv hade rört på mig, jag var ju nyvaken och inte helt klar i huvudet, sen blev jag rädd igen och tänkte; "Detta är helt omöjligt, jag vet att jag inte rörde på mig, men vem fan var det som skakade på min säng?!" Naturvetenskaplig som jag är så trodde jag ändå att det hade en naturlig förklaring så jag somnade om igen.
På morgonen berättade min mamma för mig att det hade varit en jordbävning i Skåne precis vid den tiden då jag hade vaknat, dvs det var jordskalvet jag hade känt av, alltså hade jag rätt: det hade en naturlig förklaring.


See ya!

Det nya årets mål

Datum: 2008-12-14 Tid: 14:54:11

Jag är en människa som tycker det är otroligt kul med att ha olika mål här i livet. Förra året hade jag en del mål som jag lyckades nå. Nu vill jag då ha nya mål, men har inte riktigt kommit fram till vad dessa ska vara. Det gick så snabbt för mig att nå mina mål förra året, kanske var de för enkla, därför får jag nog svåra till mina nya mål.

- Jag ska gå ner till under 60kg
- Jag ska börja träna, bygga muskler
- Jag ska ha sex med minst tre pers
- Jag ska få bra betyg

Det är typ de målen jag har änsålänge. Får se om jag lyckas hitta på några fler.

See ya!


En man som betyder ngt.

Datum: 2008-12-13 Tid: 10:11:16

Ofta så känner jag att min kära storebror inte bryr sig ett skit om mig, att även hur sjuk jag är eller har varit så skiter han mest i vilket. Bara för att han inte säger ngt, och för att han inte direkt visar ngt. Sen får jag tänka efter lite. För helvete, han är ju en kille! Vad ska man förvänta sig? Han har sina egna sätt att visa att han bryr sig.
Som t.ex. när jag var som sjukast i åttan och han gick i nian tyckte han det var så jobbigt att han började skolka, orkade inte gå till skolan. Han kom nästan aldrig och besökte mig, för han inte klarade av att se mig sjuk.
När jag inte fick vara hos min pappa mer så slutade han oxå gå dit.
Sen gör han en massa småsaker oxå, som igår när jag skulle gå hem till Veronika så skulle han ändå bara vara hemma på kvällen sa han och att han kunde komma och hämta mig sen när jag skulle hem, om han var vaken då. Så vid halv ett smsade jag honom och frågade om han var vaken, vilket han var så han sa att han skulle komma. Fem minuter senare kommer han, men två av sina kompisar och deras bilar. Då var han inte hemma som han hade trott han skulle vara, men ändå kom han och hämtade mig. Väldigt gulligt tycker jag.
Så bara för att han inte besöker mig på sjukhus, eller hela tiden frågar hur det är med mig, så bryr han sig nog ganska mkt ändå. Fast, nu när jag tänker efter så har han faktiskt frågat en del den senste tiden hur det är med mig, t.ex. om jag går och lägger mig en stund på eftermiddagen. Så lite ororlig är han nog för mig oxå.
Men så har vi ju alltid stått varandra nära. Vi har aldrig bråkat, vi kan prata om typ allt, vi är nog de ultimata syskonen. Jag är så glad att jag har honom och hoppas att jag aldrig förlorar kontakten med honom så som kanske är lätt att göra när man flyttar hemifrån på olika håll.

See ya!


Mys till helgen

Datum: 2008-12-11 Tid: 21:07:35
Yees! Rebecka börjar känna sig mänsklig igen! Om man räknar bort den extrema tröttheten och stressen inför allt man missat i skolan, men va fan, det är sånt man får lära sig leva med. Iaf om man är som mig.
Har gått i skolan nu tre dagar. Var på sjukhuset i tisdags, ultraljud och prover såg bra ut men ska tillbaka imorgon igen. Dock börjar jag ju känna av att jag inte fått min vanliga medicin jag brukar få en gång i månaden. Skulle egentligen fått den förra veckan men eftersom immunförsvaret fuckar sig med den så har jag inte fått den än. Bara det inte märks för mkt på proverna så de tror att det är ngt annat som är fel. Äsch, de vet nog vad de gör. Får man hoppas.
Men iaf. Jag måste ju hem imorgon igen för sen på kvällen ska det äntligen bli av med filmmyskväll med Anton och Veronika, det har ju pratas om detta hur länge som helst nu, tyvärr har jag ju varit tvungen att avboka det hela tiden, men så ska det fan inte bli nu. Nu ska det ses på film!
Sen på lördag så tänkte jag och Veronika våldgästa Hbg lite, julshopping, mysigt kaffe på espresso house och sen film på kvällen. Twilight! Äntligen ska jag få se den, har ju inte kunnat se den heller än, men nu ska det bli av! Böckerna är ju underbara, hoppas att filmen kan leva upp till det.
Det känns skönt att vara tillbaka i det normala igen, kommer ett bakslag till av ngt slag, då vet jag faktiskt inte vad jag gör. Men det behöver man ju inte tänka på nu. Nu är nu och nu mår jag bra. Det är det viktigaste.

See ya!

Orättvist för mig som VILL gå

Datum: 2008-12-05 Tid: 15:36:18

Ja, jag vet att jag tjatar, men och? Min blogg, mitt liv, mitt tjat.
Jag är fortfarande så sjukt trött på detta. Bara springa runder här för att få antibiotika tre ggr om dagen. Känns lönt... Igår sa dem att jag nog skulle fortsätta med det tills på söndag och sen ville dem ha kvar mig några dagar till för att kolla att mina prover inte blir sämre. Idag säger dem att beroende på hur blodproverna och blododlingarna ser ut så kanske jag kan få komma hem imorgon på permission och typ komma tillbaka på måndag för nya blodprover och sånt mys.
Vi hoppas på det senare, att jag får komma hem imorgon, för detta är fan inte kul längre. Jag har ju "bara" varit här i lite mer än vecka, men det är mer än nog bara det. Särskilt om man tänker på skolan och allt det. Om jag nu kommer tillbaka nästa vecka så är det baar två veckor jag kan gå i skolan innan jullovet. Hej IG-prövningar!
Fast skulle det nu vara så att jag får komma hem på permiss imorgon och inte ska tillbaka förrän på måndag, så tänker jag fan inte komma förrän ganska sent så jag kan gå typ på första lektionen, hälsa på folk och sen gå och prata med min syo. För såhär kan det ju inte hålla på.
Jag tycker det är så sjukt orättvist, när jag tänker på mina syskon. Både min lillasyster och min storebror skolkar som fan. Medvetet och frivilligt.
Jag kämpar som fan, vill gå i skolan, vill bli ngt i framtiden, men näe, då är det jag som måste vara ifrån skolan. Utan att vilja överhuvudtaget.
Var ligger rättvisan i det?

See ya!


Heja Takayasu, u make my day!

Datum: 2008-12-02 Tid: 14:55:54
Det är dåligt med uppdateringar från mig, jag vet. Men tro inte att jag har gett upp mitt bloggande, absolut inte. Har bara inte haft tid.
Såhär var det. Jag var på sjukhuset i tisdags för att kolla vätskan i hjärtat. Jag hade mått ganska bra, lite småtrött och så efter operationen bara, trodde jag. Så jag åkte tåg ner till sjukhuset, det gick bra. Ultraljudet visade dock att jag hade samma mängd vätska kvar i hjärtsäcken som jag hade haft hela tiden. Den borde egentligen ha försvunnit tio dagar efter operationen, detta var typ femton dagar efter. Så läkaren var lite tveksam till om jag skulle få åka hem eller inte, skulle ngt hända så är det trots allt åtta mil från Höganäs till Lund. Men eftersom jag mådde bra så skickade han hem mig på ytterligare lite mer permission. Innan vi åkte hem så gick jag och mamma en runda i stan, hon köpte bla ett par lila byxor och ett par raggsockar till mig. Sen åt vi lite och tog därefter tåget hem. På knutan mötte jag Anton, väldigt kul, han verkade glad på riktigt över att se mig. Sånt känns alltid bra. Det känns som att många andra är så falska, men han är en av få som jag verkligen tror bryr sig. På riktigt.
Men, sen satt vi på bussen hem och mammas telefon ringer och jag fattar att det är ngn från sjukhuset som ringer, och hon säger "Vaddå, måste hon tillbaka nu?"
Då har de fått svaren på mina blodprover vilka inte alls var bra. Jag hade en sänka på 220 (vilken ska ligga på 0) och jag skulle genast komma tillbaka. Så det var bara att gå hem, packa väskan och åka in igen. Denna gången körde dock min morbror mig dit. Så jag var där typ vid åtta, och då var det röntgen och blodprover och blododlingar och hela skiten som skulle tas.
I den ena blododlingen hittade man bla en oidentiferbar bakterie, som man inte ens nu har kunnat identifiera. Vätskan var kvar i samma mängd så på torsdagen bestämde dem sig för att ta ut den. Så jag sövdes och en slang sattes in i magen som gick upp till hjärtat och in i hjärtsäcken. I denna slangen satt där en påse och dinglade ur min mage med den blodblandade vätskan som rann ur min hjärtsäck. Det var ganska omys. Det är en så sjuk känsla, man kände lixom slangen inne i magen och det var riktigt obehagligt att röra på sig och att ta djupa andetag. Men man överlevde ju.
På torsdagkvällen satte dem även in en ny antibiotika i dropp, typ fem minuter efter jag fått den insatt känner jag att jag börjar må sjukt illa, jag blev alldeles kallsvettig och mådde bara allmänt dålig, mamma sa dessutom att jag var helt vit i ansiktet. Så det var bara att ta ut droppet igen, som jag troligvis inte tålde. Så jag fick vänta ett tag, sen fick jag medicin mot biverkningarna och därefetr fick man sätta in droppet igen men mkt saktare. Sen gick det ganska bra, så det får jag tre ggr om dagen nu och ska troligvis fortsätta med det veckan ut, för det har gjort att proverna har blivit mkt bättre. När de väl bytar ut droppet mot tabletter ist så hoppas jag att jag får komma hem. Men vad läkarna säger idag är ju en helt annan sak imorgon, så man vet aldrig hur det blir.
Sen skulle de dra ut dränet (slangen i magen) på söndagen. Det var jag tvungen att sövas för att göra och därmed vara fastande. Detta berättade dem för mig vid tre på em och då hade jag precis ätit så jag skulle göra det vid åtta-nio ngn gång på kvällen. Tio över tio kom dem och hämtade mig för att göra det. Sjukvården är otroligt effektiv. Inte.
Men iaf, fick åka säng upp till BIVA. Detta var första gången jag har sövts som jag har lixom blivit tröttare och tröttare, annars brukar jag bara lixom "försvinna" direkt typ. Det är en väldigt konstig känsla att bli sövd. Man ligger och tänker "om två sek sover jag" och ja, sen gör man det bara. Fast denna gången var det ganska skönt för då vaknade jag utan att ha ont, då hade jag blivit av med en smärta ist. Så har det ju inte varit de andra gångerna.
Ja, det är väl typ allt som har hänt. Nu mår jag ganska bra, ska förhoppningsvis bara vänta tills proverna oxå blir bra så jag kan få antibiotikan i tablettform ist, sen ska man väl förhoppningsvis få komma hem. Är så sjukt trött på detta nu... Missar ju så sjukt mkt i skolan med, både ämnena och allt som händer med allt folk. Det var ju egentligen tänkt att jag skulle börja gå i skolan som vanligt denna veckan. Men varför skulle jag göra det enkelt för mig?

See ya!

RSS 2.0