Släkten är värst...

I fredags så cyklade jag till CityGross för jag skulle köpa glass till min lillebror som fyllde år.
När jag var inne på affären så träffar jag på min farmor. Hon kramar mig, frågar hur det är med mig, min bror o.s.v. Hon berättar oxå lite om farfar, att han typ gick i pension den dagen och så.
Detta kan ju verka som ett helt normalt möte mellan farmor och barnbarn. Det enda "konstiga" med detta mötet enligt mig så är att jag inte har träffat varken min farmor eller farfar på typ ett o ett halvt år. Jag har inte heller haft ngn som helst kontakt med dem. Varför vet jag inte, det blev bara så när jag slutade ha kontakt med min pappa.
Men iaf, när jag då träffade farmor där så var det typ som inget hade hänt. Eller ja, inget har ju hänt men ni fattar vad jag menar. Hoppas jag.
Hon sa ju oxå att både hon och farfar saknade både mig och min bror o.s.v. och ville att vi skulle komma och hälsa på ngn dag. Det har jag faktiskt tänkt på ett tag, men det har lixom inte blivit av, det har varit så mkt annat som har kommit ivägen. Så visst, det var väl bra att man träffade henne där, men då känns det bara som att om man nu går hem till dem att det bara är p.g.a. att hon har sagt att de vill att vi kommer.
Men det löser sig nog till det bästa med detta. Fast pappa kan ju hålla sig väck. Inte för att jag tror att han skulle vilja träffa mig heller, men det är ju bra, då är det iaf ömsesidigt.

När vi endå är inne på "annorlunda" släkt så kan jag ju fortsätta.
Jag och Patten är hemma själv nu för tillfället för de andra är på busfabriken för att ha typ vuxenkalas med två av mina kusiner som oxå fyller år nu. (Det var inte det som var det konstiga med min släkt även om det verkar lite udda). Så ringde Pattens kompis och berättar för honom att han vet var hans moppe är. Hans moppe som blev stulen för typ ett år sedan. Hans kompis berättade även för honom vem det var som hade den. Vår kusin. Ja, jag säger ju det. Denna kusinen har träffar vi typ aldrig men man vet ju vem man är. Antagligen vet inte vår kusin att det är Patriks moppe men ändå. Han är ett ganska bråkigt barn, om man kan kalla honom det så det förvånade ju inte en. Så Patrik ringde till vår morfar som då oxå är vår kusins morfar och han blev ganska så jättearg. Men Patrik fick numret hem till vår moster, alltså vår kusins mamma. Fast han bor nog inte hemma, han är typ fosterbarn och så. Men iaf, Patrik tänkte först se om han får tag på honom i skolan imorgon, gör han inte det (anatgligen gör han inte det, han skolkar ju bara) så ska han ringa vår moster o prata med henne för han vill verkligen ha tillbaka den, för han la ner ganska mkt pengar på den.
Iofs så köpte han ju en mc sen lite senare, men den bara går sönder typ hela tiden så...

Ja, vilken släkt man har asså.

Åsikter

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sugar or Spice?

Trackback
RSS 2.0