Jag är kanske inte rätt person att yttra mig om saken.

Igår kväll pratade min bror med sin flickvän i telefon, ungefär samtidigt som jag skulle gå och lägga mig. Hon tjatade på honom att han skulle komma hem till honom då, men han orkade inte det. Då ville hon komma hem till honom, men han tyckte väl att den idén var sådär, iomed att vi delar rum. Men jag förstår honom och inte henne. Jag hade inte velat ha en kille på mitt rum om Patten sov hemma och jag hade inte velat sova hos en kille om han delade rum med sin lillasyster. Men det är kanske bara jag som är sån.
Men iaf, så när de hade lagt på så smsade hon och sa att hon kom iaf. Så hon kom. Det var ju en intressant upplevelse, eller ja, vi sov ju i samma rum i julas när vi var uppe hos vår moster men iaf, då sov Jennifer oxå med oss.
Fast vi behöver ju inte ligga och titta på varandra för vi har sängarna på varsin sida om rummet och vi har dessutom ett skynke som delar av rummet. Men ändå, själva grejjen. Klarar man sig lixom inte en natt utan varandra när man har spenderat varenda natt tillsammans i två år?

Fast det var ju inte det värsta. Idag var Patten sjuk. Riktigt sjuk för en gång skull. Han har bara legat och ynklat sig i soffan eller i sin säng. Och på eftermiddagen ringer My. Tror ni att lite sjukdom avskräcker den människan? Inte då, hon kommer hit hur glatt som helst och sätter sig med han på rummet. Han kan knappt röra sig och orkar verkligen inte gå upp ur sängen. Men efter ett tag springer han in på toa och spyr, och spyr och spyr. Sen spyr han nog lite till. Går My hem? Nejnej, tro inte det. Hon stannar troget kvar.
Fast efter ett tag går hon faktiskt. Jag tänkte väl det. Hur mycket man än tycker om ngn, hur roligt är det att sitta med den när den är så sjuk, och dessutom riskera att man själv blir lika sjuk?
Men för en stund sen så kom det någon genom dörren. Vem kunde de vara? Jo, My. Hon hade nog bara varit hemma och ätit.
Jaja, är det så hon inte klarar sig utan Patten en enda natt så får hon väl bli sjuk. Sen får vi se vad han är redo att riskera...

Men ja, jag vet ju inte hur det är att vara i den sitsen. Man är kanske så beroende av varandra att man måste vara med varandra precis hela tiden. Sjuk eller inte.


Åsikter

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sugar or Spice?

Trackback
RSS 2.0