Barn, usch

Idag hade min lillebror barnkalas, som sagt. Vilket var astradigt, om man får uttrycka sig så. Men som tur var så var det fint väder så de kunde vara ute, men de var ändå otroligt jobbiga. Och ändå var de bara tre stycken som kom plus min lillebror då. För dem andra han hade bjudit var sjuka. Han ville inte bjuda så många från början men ändå. Känns lönt att vara fyra stycken.Fast de verkade ha roligt iaf. Utom en av pojkarna som blev rädd när de andra smällde ballonger, för han hade upplevt ngt traumatiskt när han var liten som innehöll smällda ballonger. Stackars pojke. Men till slut gick dem hem så det blev lugnt. Men ärligt, jag fattar inte varför man vill han barn. Eller jo, okej ett kanske. Men det räcker. Sen hur man kan vara dagisfröken eller typ lågstadielärare, varför vill man utsätta sig för ngt sådant? Det finns säkert de som uppskattar barn, men inte är det jag iaf.
Nu har jag och mamma precis varit o lämnat Sebbe hos en kompis så man slipper ju ett syskon idag, men så är Patten hemma istället. Och det är egentligen värre. Han har blivit så jobbig sen man började dela rum med honom... Men han är ju egentligen inte hemma så mkt att man ska klaga. Förhoppningsvis så går han oxå snart...

På tal om barn, så tror jag inte att jag hade varit så bra på att ta hand om dem. För imorse när jag skulle ta mina mediciner vid sju-tiden så var jag så trött att jag knappt orkade gå ut i köket bara, men måste man så måste man... Och då hade jag tydligen träffat på Sebbe där, och sen kommer jag inte ihåg mer.
När vi sen satt och åt frukost säger mamma; "Sebbe kom inte till mig imorse med en Bafusin".
Jag bara okej typ. Då berätttar Sebbe för mig att när han hade träffat mig tidigare så hade han sagt att han hade ont i halsen och då hade jag gett honom en Bafusin (en slags halstablett man köper på apoteket) utan att kolla om han var för liten för att ta den eller så. Som tur var så var det inte farligt för han att ta en sån. men jag hade lika bra kunnat ge han en av mina starka smärtstillande och säga; "Ta en sån, va tyst och gå o lägg dig".
Nej, barn ska jag inte ha ansvar för.

Till slut, så hade jag ganska trevligt igår. Maten var väl inte så jättegod och lite svårt att komma in i samtalsämnena eftersom det inte var några man kände, eller visste vad lr vem de pratade om. Men det var ändå helt okej :-)


Åsikter

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sugar or Spice?

Trackback
RSS 2.0