Lille pojken, bättre än vuxna mannen.

Datum: 2007-10-30 Tid: 22:13:23
Min lillebror som är sju år bryr sig förvånansvärt mkt om mig och min sjukdom. Iaf för att vara i den åldern han är.
Men han är ganska gullig för han tror att sjukdomar är personer.
Han tror att Takayasu är en han och att diabetes är en hon.
Så innan när jag hade diabetes så kunde han typ säga "Hon gör så du inte kan äta godis".
Nu säger han att "han" har stannat kvar men "hon" har försvunnit.
Det är ju typiskt att sjukdomen som han ser som en "han" är den värsta och den som klänger sig fast likt en parasit. Fast det var ju inte förvånande, typiskt män att vara jobbigast.
Men, för att komma till saken, så är det ju gulligt att han överhuvudtaget bryr sig. Han var nog dessutom den första som lärde sig vad min sjukdom heter. Jag vet inte om min storebror ens hade vetat det nu om man hade frågat honom. Men jag vet att han oxå bryr sig. På sitt lilla vis.
Och mina systrar är ju som de är men det känns ändå som att man har stöd från dem. Och min mamma, självklart bryr hon ju sig. Visst, ibland kan hon verka lite trött på det eftersom jag pratar om det typ hela hela tiden. Men så är det nog för alla.

Sen kommer vi till den som egentligen oxå borde vara den som brydde sig mest och som man kan tycka borde visa sitt stöd. Pappa. Men nej, inte ett (snällt) ord har man hört från honom på snart två år.
Det är roligt att man vet vad man är värd.
Fast även om det kanske verkar konstigt så saknar jag inte honom alls faktiskt. Inte än iaf och jag vet inte om jag ens kommer att göra det. Men det kan ju kvitta för jag har ju andra som bryr sig.

Det känns...konstigt.

Datum: 2007-10-30 Tid: 22:04:01
Jag har aldrig haft många vänner, en och en annan då och då bara.
Men aldrig ngn som har stått mig riktigt nära länge.
Jag hade en när jag gick i sjuan, men det blev svårt att fortsätta umgås när jag blev sjuk. Så det gick ett år sedan började hon på gymnasiet och då sågs man inte så mkt mer. Visst, vi håller fortfarande kontakten men inte alls på samma sätt.
Fast jag har ju alltid haft klasskamrater. Kompisar i klassen lixom, jag har aldrig känt mig direkt utanför i skolan. Men jag har aldrig haft ngn att vara med på fritiden inte på ett par år iaf.
Visst, jag har ju inte kunnat umgås med ngn ett av de åren men ändå...

Och folk säger att man får veta vilka som är ens äkta vänner när man blir allvarligt sjuk. Det var inget jag kände av. Det enda jag märkte av var att några i min klass ringde och pratade med mig. Men det kändes bara som att de gjorde det för att de skulle vara dem som visste ngt om mig. Eftersom de flesta på skolan visste om att jag var sjuk så verkade det som att de bara frågade hur det var med mig för att de sen skulle kunna berätta för alla andra. Jag vet ju inte om det var så men jag fick en väldigt stark känsla av att det var så.

Fast nu verkar det bli annorlunda. Hoppas jag.
De flesta i min nya klass verkar vara äkta. Vänner som bryr sig av de rätta anledningarna.

Som igårkväll, då kom tre från min klass plus en till hem till mig på kvällen och frågade om jag ville följa med ut.
Självklart ville jag det. Så hade aldrig ngn i min gamla klass gjort, så det blev jag väldigt glad över.
Men, även om det kändes bra så var det oxå konstigt.
Varför vill folk vara med mig nu, så har det ju aldrig varit innan?

"Love Hurts"

Datum: 2007-10-27 Tid: 22:48:09
Det gör så otroligt ont, jag har aldrig varit med om ngt värre. Och jag har varit med om smärtor, värre än vad ni kan tänka er.
Men jag är ju van vid fyskisk smärta, och denna psykiska smärta är nästan värre.
Ingen fysisk smärta jag har haft har varit värre än denna psykiska smärta jag känner nu. Det är olidligt.
Men det kanske beror på att vid varenda fysisk smärta jag har haft så har jag fått relativ snabb hjälp, av läkare, sköterskor och inte minst av en massa smärtstillande mediciner.
Men vad gör man mot psykisk smärta? Finns det ngn medicin mot det? Ngn liten vit tablett som jag kan svälja ner med lite vatten?
Vad jag vet så finns det inte. Tyvärr. Isf hade jag tagit en sådan för länge sedan.

Men det är väl bara att försöka glömma. Fast hur lätt är det när min hjärna tänker mer än vad den gjort under hela min livstid nästan, känns det som?

Eftersom jag inte träffar honom alls på en vecka nu så kanske, kanske, jag lyckas släppa honom.
Men det är väl till att hoppas på för mkt.

Jag känner mig så patetisk, för jag har ju alltid varit emot sånt här trams. När man lever under de omständigheter som jag gjorde innan så kan man inte fatta hur folk kan tycka att sånt här är ett livsproblem.
Jag fattade inte hur man kunde gråta över en kille, förr grät jag bara över en sjukdom. Det kändes så mkt viktigare.
Men nu när jag mår bättre och sjukdomen inte gör sig påmind lika mkt längre så förstår jag folk som klagar över kärlek som ett problem och gråter över killar.

Fast jag önskar att jag inte visste hur det var.

Jag är deprimerad, men jag hoppas att jag snart är över det.

Alla kan inte vara lika smarta som mig

Datum: 2007-10-26 Tid: 18:47:24
Idag satt min lillebror och gungade.
Sen spottade han. När han var på väg framåt.
Det blev lixom kräka-i-motvind-grejjen av det hela.
Det slutade alltså med att han hade spott i hela ansiktet.

Synd om inte han som kan tänka längre än vad näsan pekar.

Halloween

Datum: 2007-10-26 Tid: 09:12:40
Då är det typ halloween nu, och det märks.
Sitter just nu i skolan och det är en massa mysigt överallt. När man kom in genom entren så stod esterna där och skulle skrämmas, inte för att man blev så rädd men iaf...
Sen fanns det fullt med löv över hela golvet och en massa tända ljus. Dessutom fanns det ett lik på en toaletterna, så man kan ju säga att folket har ju verkligen ansträngt sig här, men sånt är ju trevligt.

Fast jag börjar inte förrän tio över tio och ändå har jag varit här sedan typ halv nio. För jag vaknade vid sex tiden och kunde inte somna om, så jag gick uppp vid sju och sen väckte jag Nathalie så hon fick följa med mig till skolan fast hon inte började förrän tjugo i elva..
Men snart är det ju lov och då kan hon ju sova... :P

Jag kan inte sova ändå, tänker alldeles för mkt än vad som är bra för mig.

Iaf, jag har bara en lektion och det ska Nathalie oxå ha tycker jag, för sen ska vi gå i ngn spöktunnel som duktiga elever här på skolan oxå har orkat ordna.
Jag hade aldrig orkat fixa med sånt här, men därför är jag ju inte med i styrelsen, elevrådet eller dyl.

Happy Halloween, or something xD

Olika uppfattningar

Datum: 2007-10-25 Tid: 19:51:24
Idag sa min Jennifer, min syster till mig; "Ska inte du ligga på sjukhus snart igen?"
Lite smått konfunderad frågade jag henne varför hon ville att jag skulle göra det, ville hon bli av med mig eller?
Men nej, då säger hon att hon vill att jag ska göra det så att hon kan sova över där med mig, för det är ngt av det roligaste hon har gjort. Snacka om att ha olika uppfattningar om situationen.
Jag vill absolut inte sova där men hon ville det mer än gärna.

Men visst, det har ändå varit ganska mysigt de gånger hon har sovit med mig där. Hon sov över med mig en natt i Hbg och en helg i Lund.
Det är alltid mkt bättre att umgås med henne själv, om det är fler personer i närheten blir hon lite småjobbig.

Men jag hoppas ändå att det aldrig ska behövas igen.

Skolfoto

Datum: 2007-10-25 Tid: 19:45:33
För en gångs skull så blev jag nöjd med mitt skolfoto. Eller ja, sjuan var väl oxå helt okej, men med tanke på omständigheterna så tyckte jag även att detta blev bra.
Och jag tycker att vi passar så bra ihop, klassen. Med andra ord: Vi är en good-looking klass ;P

Men både min mamma och min sjuåriga lillebrors kommentar om den var: "Man ser ju bara dina pattar!"
Ehm, tack för den. Det skulle jag inte hålla med om... Och jag tror inte ngn annan hade gjort det heller.

Jajja, jag blev nöjd iaf, det är väl ändå viktigast :-)

:´(

Datum: 2007-10-23 Tid: 17:57:33
Allvarligt talat,
JAG KOMMER ATT SAKNA HONOM!
Jag vet faktiskt inte om jag är stark nog att klara detta. Och nej, inte p.g.a. att jag var kär i honom, för det är jag faktiskt inte längre. Tro det eller ej. Men jag gillar honom så mkt som person, vi har alltid så roligt tsms.
Men som han sa idag "Det är ju inte så vi aldrig kommer att ses mer" . Men det kommer ju ändå inte vara samma sak längre. Inte på långa vägar.
Men så är jag väl oxå rädd att det ska bli som med mina förra klasskamrater. Har ju typ ingen kontakt med dem överhuvud taget längre. Hälsat på vissa bara, men det är oxå allt.
Hoppas att det inte blir så.
Fast det kanske bara är jobbigt i början, jag lär väl vänja mig.

Trååååkigt!

Datum: 2007-10-22 Tid: 19:47:22
Saknar min roliga och trevliga del av klassen såååå mkt. Inte alls roligt utan dem. Visst, det är skönt att bara vara några stycken men det kunde ju ändå vara några roliga kvar för det...
Visst, där är väl en som är helt okej att vara med men han förvinner ju imorgon förmodligen sen kommer man väl typ inte träffa honom mer. Känns tråkigt för även om jag inte gillar honom "på det sättet" längre så är han ändå rolig att umgås med, och jag tycker att vi har mkt gemmensamt.
Men visst, detta borde väl göra det lättare för mig att släppa honom, om jag slipper träffa honom varje dag.

Hår!!

Datum: 2007-10-18 Tid: 20:51:03

Idag kändes det som att jag hade mkt mer hår än vad jag brukar ha.
Jag vet att det är omöjligt men det kändes så iaf. Och det gjorde mig glad.
För det fick mig att inse att det är ju faktiskt nästan dubbelt så mkt hår på mitt huvud nu som det var för typ ett år sedan. Svårt att inse kanske med tanke på hur tunt det är nu...
Men bara det gjorde mig glad så :-)


Kort uppdatering.

Datum: 2007-10-18 Tid: 19:11:46
Oj då, har inte skrivit på ett tag, men jag har ju så mkt annat för mig. *Eller inte*
Så tänkte att jag får väl uppdatera mig litegrann. Skrev i torsdags sist så vi börjar med min fredag och går fram till idag :D

Fredag
Då var jag kompensationsledig och den lediga dagen spenderade jag med att ha en trevlig liten picnic på scenen i tivolihuset med Mathilda. För att ta ett litet farväl eftersom den svikaren nu har begett sig till Tyskland.
På kvällen gick jag en runda med mamma och så handlade vi lite. Sen gick vi hem, åt räkor och hade det lite allmänt trevligt.

Lördag
Min moster från Malmö hade kommit över helgen för att fira att Ramadan var slut (eftersom hon är muslim) och tänkte fira det tillsammans med oss här.
Så på dagen gick jag och mamma hem till min andra moster som bor här, där min muslimmoster var och fikade. Efter det gick vi en lite runda och min moster hade tagit på min mamma en slöja, men mamma hade den bara för skojjs skull. Hon är inte muslim och ngn som känner mig nu såg oss...
På kvällen var jag och mamma med våra mostrar och åt middag. Men sen ringde mammas typ kille eller vad man ska kalla det så hon gick hem men jag stannade kvar.
Och fick hennes del av alkoholen de hade där. Vilket jag nu ångrar att jag tog emot. Drack alledes för mkt, så mina mostrar ville inte släppa hem mig. Jag skickade då ett sms till mamma och sa att jag skulle sova där.
Men, jag drack två glas rödvin ganska sent när jag redan var ganska påverkad. Men det kom ganska fort upp igen. Vilket jag inte märkte förrän på morgonen. Äckligt, så det kan jag skippa nu faktiskt.

Söndag
Eftersom jag inte kände mig alltför fräsch när jag vakanade på morgonen vid halv åtta så gick jag hem, duschade och gick och lade mig. Mamma var nog ganska sur för det var ju inte svårt för henne att räkna ut vad jag hade gjort och varför jag sov där. Men men sånt är det. Så mamma var på sitt rum hela dagen, för hon hade även blivit sjuk.
Och jag la bara i min säng och tittade på tv. Lite senare kom Patten hem och var sugen på kanelbullar. Så det bakade vi, men jag åt inga, var inte riktigt sugen på det... På kvällen ringde jag Nathalie och pratade med henne inför morgondagen.

Måndag
Jag gick upp halv sju, åt, klädde på mig och gick sedan för att möta Nathalie. Vi tog sedan bussen där vi träffade på Julia, vilket var mkt trevligt. När vi kom till knutpunkten tog vi sedan tåget till Lund. För ja, just det, jag skulle till sjukhuset och Nathalie var snäll och följde med. Men jag gjorde en MR-röntgen som tog lite mer än två timmar och sen ultraljud som tog lite drygt en halvtimme. Så om det var så roligt för henne vet jag inte... Fast hon följde iaf med in på ultraljdet så hon kan ju skryta om att hon har sett mitt hjärta :P
När jag var klar hade vi planerat att vi skulle gå en runda i Lund men vi var så väldigt trötta att vi inte orkade, så vi åkte hem direkt.

Tisdag
Denna dagen hände inte mkt förrutom att jag var väldigt arg, sur, gnällig och förbannad p.g.a. lite vanlig PMS, som jag drabbades väldigt mkt av för ovanlighetens skull. Så det gick väl ute lite över fel människor...
Och typ halva min klass åkte till Tyskland idag.

Onsdag
Vi hade temadag i skolan med en massa föreläsningar, filmvisning och en jävla massa väntan emellan, vilket var väldigt tråkit eftersom alla kuliga personer i min klass är i Tyskland nu så jag var ganska ensam för det mesta, dessutom med samma humör som jag hade på tisdagen.
Men den dagen tog ju slut den med.

Och nu är det idag. Denna dagen har väl varit helt okej, jag har känt mig mkt bättre i mitt humör nu :-)

Och jag är glad för innan hade jag väldigt starka känslor för en viss olämplig person men de verkar ha försvunnit nästan helt nu. Det känns lite konstigt att tycka så olika från dag till dag men för tillfället är det väldigt skönt :D

Bort med högern, tillbaka med sossarna.

Datum: 2007-10-11 Tid: 18:56:07
Igår pratade jag med min läkare om några utslag jag har fått på bröstet, halsen och i ansiktet. Han sa då att han skulle försöka få en tid till mig så snart som möjligt i Hbg, för han tyckte att det var lite onödigt att åka till lund för en sån liten sak. Och han ville ha de kollat så fort som möjligt.
Så jag fick en tid hos hudläkaren på Hbg´s lasarett idag, halv tre.
Jag var där inne typ kvart över två och fick komma in på ett rum halv tre för att vänta på doktorn.
Doktorn kom lite över tre och tittade på mig cirka fem minuter och säger "Jag ser inget på bröstet eller halsen men jag ser ju att du har i ansiktet så du får en kortisonsalva". Känns lixom lönt att gå till en hudläkare för att göra det. Det hade säkert min läkare i Lund klarat av själv.
Och vad kostade då denna fem minuter långa undersökning? 150:-
Herregud säger jag då. Jag kommer ihåg för på den gamla goda tiden då sossarna styrde vårat land. Då kostade inte ett enda läkarbesök en enda krona. Men nu, nu kostar minsta lilla sak 150:- eller mer.
Nej, jag tycker det är bättre med mer skatt och mindre egenbetalningar.
Fast det är kanske bara för att jag blir påverkad av det. Hade jag inte varit sjuk så hade det kanske varit en annan sak.
Men man kan ju vara glad att Sverige var rött under tiden då jag var som sjukast, det hade kunnat bli en väldigt dyr historia annars.

Utflykt med Nathalie!

Datum: 2007-10-11 Tid: 18:09:01
Idag är det studiedag, och vart beger sig Rebecka då någonstans? Jo, till skolan med Nathalie. Jag klarar mig lixom inte utan skolan... Eller. Näe, men iaf. Jag skulle fylla i en frånvaroblankett till på måndag för då ska jag till sjukhuset och jag hade glömt lämna en sådan lapp igår på skolan. Men varför inte använda sin studiedag till det? Fast där var bara låst överallt så vi fick springa runder som bara den för att fösöka ta oss in, och till slut lyckades vi med hjälp av en snäll gubbe.
Väl inne på skolan så passade jag på att skriva ut lite pappar oxå som kan behövas.

När vi var klara med besöket på skolan cyklade vi hem till Nathalie för hon skulle hämta pengar för att köpa cigaretter. (Ajabaja Nathalie, inte röka!) Fast när hon hade gjort det så hade hon en del pengar över så hon bjöd mig på en väldigt dyr fika på Kakboden. Vi åt lite choklad cheesecake som var väldigt mättande. Men god.

Där slutade nästan vårt lilla äventyr men först cyklade vi till citygross för att köpa dricka. Hon bjöd mig på Pucko men det var ngt av det äckligste jag har stoppat i min mun så Nathalie fick tillbaka den.

Sen var vårt äventyr slut och vi cyklade hem till våra hems trygga vrår.

Jag är kanske inte rätt person att yttra mig om saken.

Datum: 2007-10-08 Tid: 19:11:01

Igår kväll pratade min bror med sin flickvän i telefon, ungefär samtidigt som jag skulle gå och lägga mig. Hon tjatade på honom att han skulle komma hem till honom då, men han orkade inte det. Då ville hon komma hem till honom, men han tyckte väl att den idén var sådär, iomed att vi delar rum. Men jag förstår honom och inte henne. Jag hade inte velat ha en kille på mitt rum om Patten sov hemma och jag hade inte velat sova hos en kille om han delade rum med sin lillasyster. Men det är kanske bara jag som är sån.
Men iaf, så när de hade lagt på så smsade hon och sa att hon kom iaf. Så hon kom. Det var ju en intressant upplevelse, eller ja, vi sov ju i samma rum i julas när vi var uppe hos vår moster men iaf, då sov Jennifer oxå med oss.
Fast vi behöver ju inte ligga och titta på varandra för vi har sängarna på varsin sida om rummet och vi har dessutom ett skynke som delar av rummet. Men ändå, själva grejjen. Klarar man sig lixom inte en natt utan varandra när man har spenderat varenda natt tillsammans i två år?

Fast det var ju inte det värsta. Idag var Patten sjuk. Riktigt sjuk för en gång skull. Han har bara legat och ynklat sig i soffan eller i sin säng. Och på eftermiddagen ringer My. Tror ni att lite sjukdom avskräcker den människan? Inte då, hon kommer hit hur glatt som helst och sätter sig med han på rummet. Han kan knappt röra sig och orkar verkligen inte gå upp ur sängen. Men efter ett tag springer han in på toa och spyr, och spyr och spyr. Sen spyr han nog lite till. Går My hem? Nejnej, tro inte det. Hon stannar troget kvar.
Fast efter ett tag går hon faktiskt. Jag tänkte väl det. Hur mycket man än tycker om ngn, hur roligt är det att sitta med den när den är så sjuk, och dessutom riskera att man själv blir lika sjuk?
Men för en stund sen så kom det någon genom dörren. Vem kunde de vara? Jo, My. Hon hade nog bara varit hemma och ätit.
Jaja, är det så hon inte klarar sig utan Patten en enda natt så får hon väl bli sjuk. Sen får vi se vad han är redo att riskera...

Men ja, jag vet ju inte hur det är att vara i den sitsen. Man är kanske så beroende av varandra att man måste vara med varandra precis hela tiden. Sjuk eller inte.


Trött... blörk

Datum: 2007-10-07 Tid: 21:26:01
Innan var jag ute med Nathalie och cyklade en runda, för hon skulle inviga sin nya cykel. Vilket var mkt trevligt. Men jag trodde att en sån som min vän Nathalie skulle ha en roligare cykel, men då sa hon till mig att hon skulle måla den så småningom. Ja, jag tänkte väl det xD
Nathalie var dessutom så snäll att hon bjöd mig på choklad, för vi cyklade till CityGross, eftersom hon behövde nya kollegieblock och hon passade då oxå på att köpa choklad. Fast hon tåler inte det, men det gjorde tydligen inget.
Sen cyklade vi vidare ner genom den trevliga staden Höganäs, där det som vanligt inte händer ett piss. Sen la vi nere på bryggorna vid stranden. Det var ganska så kallt. "Tänk om det hade kommit ett huvud flytande här nu, vad hade du gjort då?" Vilka ideer man får. Eller, Nathalie iaf.

Sen på kvällen fick jag passa min småsyskon för mamma skulle ut och träffa en "kompis", men hon kommer hem snart så om det gick så bra vet jag inte...
Iaf så var mina syskon så jobbiga som vanligt. Iaf Tilda. Jag skulle bada dem och när jag hade satt henne i badet så satt hon bara o gnällde efter mamma. Så jag blev arg på henne och skulle ta upp henne och duscha henne, vilket inte var så enkelt med stor blöt unge som inte vill. Men till slut gick det. När sen Sebbe kom i badet så la Tilda i soffan o gnällde så då la jag in henne i sängen och läste en saga för henne, fast egentligen ska de gå o lägga sig samtidigt. Men hon somnade ganska snabbt. Sen fick jag ta upp Sebbe och han ville väl inte gå och lägga sig då när han fortfarande var blöt i håret så jag sa att han fick vara uppe tills att jag hade duschat och sen gick han o lade sig fint. Som tur var. Det är väl jobbigt med helg för dem.

Men sen hade jag lite mysigt, jag satt på mitt rum och tittade på Andra Avenyn på ettan och sen på Parlamentet. För er som inte har sett Andra Avenyn så är det verkligen ett program jag kan rekommendera. Det går på ettan, sön, mån och tis klockan 20.00. Jag är lite skeptisk mot program på ettan, men detta är faktiskt bra, det handlar om ungdomar och deras problem. Och en björn som har rymt.
Ja, sen var det inte mer att titta på klockan nio så då satte jag mig här, och nu väntar jag bara på att mamma ska komma hem så hon kan berätta varför hon kommer hem så tidigt, sen ska jag gå o lägga mig.

Släkten är värst...

Datum: 2007-10-07 Tid: 13:44:28
I fredags så cyklade jag till CityGross för jag skulle köpa glass till min lillebror som fyllde år.
När jag var inne på affären så träffar jag på min farmor. Hon kramar mig, frågar hur det är med mig, min bror o.s.v. Hon berättar oxå lite om farfar, att han typ gick i pension den dagen och så.
Detta kan ju verka som ett helt normalt möte mellan farmor och barnbarn. Det enda "konstiga" med detta mötet enligt mig så är att jag inte har träffat varken min farmor eller farfar på typ ett o ett halvt år. Jag har inte heller haft ngn som helst kontakt med dem. Varför vet jag inte, det blev bara så när jag slutade ha kontakt med min pappa.
Men iaf, när jag då träffade farmor där så var det typ som inget hade hänt. Eller ja, inget har ju hänt men ni fattar vad jag menar. Hoppas jag.
Hon sa ju oxå att både hon och farfar saknade både mig och min bror o.s.v. och ville att vi skulle komma och hälsa på ngn dag. Det har jag faktiskt tänkt på ett tag, men det har lixom inte blivit av, det har varit så mkt annat som har kommit ivägen. Så visst, det var väl bra att man träffade henne där, men då känns det bara som att om man nu går hem till dem att det bara är p.g.a. att hon har sagt att de vill att vi kommer.
Men det löser sig nog till det bästa med detta. Fast pappa kan ju hålla sig väck. Inte för att jag tror att han skulle vilja träffa mig heller, men det är ju bra, då är det iaf ömsesidigt.

När vi endå är inne på "annorlunda" släkt så kan jag ju fortsätta.
Jag och Patten är hemma själv nu för tillfället för de andra är på busfabriken för att ha typ vuxenkalas med två av mina kusiner som oxå fyller år nu. (Det var inte det som var det konstiga med min släkt även om det verkar lite udda). Så ringde Pattens kompis och berättar för honom att han vet var hans moppe är. Hans moppe som blev stulen för typ ett år sedan. Hans kompis berättade även för honom vem det var som hade den. Vår kusin. Ja, jag säger ju det. Denna kusinen har träffar vi typ aldrig men man vet ju vem man är. Antagligen vet inte vår kusin att det är Patriks moppe men ändå. Han är ett ganska bråkigt barn, om man kan kalla honom det så det förvånade ju inte en. Så Patrik ringde till vår morfar som då oxå är vår kusins morfar och han blev ganska så jättearg. Men Patrik fick numret hem till vår moster, alltså vår kusins mamma. Fast han bor nog inte hemma, han är typ fosterbarn och så. Men iaf, Patrik tänkte först se om han får tag på honom i skolan imorgon, gör han inte det (anatgligen gör han inte det, han skolkar ju bara) så ska han ringa vår moster o prata med henne för han vill verkligen ha tillbaka den, för han la ner ganska mkt pengar på den.
Iofs så köpte han ju en mc sen lite senare, men den bara går sönder typ hela tiden så...

Ja, vilken släkt man har asså.

Barn, usch

Datum: 2007-10-06 Tid: 20:29:12

Idag hade min lillebror barnkalas, som sagt. Vilket var astradigt, om man får uttrycka sig så. Men som tur var så var det fint väder så de kunde vara ute, men de var ändå otroligt jobbiga. Och ändå var de bara tre stycken som kom plus min lillebror då. För dem andra han hade bjudit var sjuka. Han ville inte bjuda så många från början men ändå. Känns lönt att vara fyra stycken.Fast de verkade ha roligt iaf. Utom en av pojkarna som blev rädd när de andra smällde ballonger, för han hade upplevt ngt traumatiskt när han var liten som innehöll smällda ballonger. Stackars pojke. Men till slut gick dem hem så det blev lugnt. Men ärligt, jag fattar inte varför man vill han barn. Eller jo, okej ett kanske. Men det räcker. Sen hur man kan vara dagisfröken eller typ lågstadielärare, varför vill man utsätta sig för ngt sådant? Det finns säkert de som uppskattar barn, men inte är det jag iaf.
Nu har jag och mamma precis varit o lämnat Sebbe hos en kompis så man slipper ju ett syskon idag, men så är Patten hemma istället. Och det är egentligen värre. Han har blivit så jobbig sen man började dela rum med honom... Men han är ju egentligen inte hemma så mkt att man ska klaga. Förhoppningsvis så går han oxå snart...

På tal om barn, så tror jag inte att jag hade varit så bra på att ta hand om dem. För imorse när jag skulle ta mina mediciner vid sju-tiden så var jag så trött att jag knappt orkade gå ut i köket bara, men måste man så måste man... Och då hade jag tydligen träffat på Sebbe där, och sen kommer jag inte ihåg mer.
När vi sen satt och åt frukost säger mamma; "Sebbe kom inte till mig imorse med en Bafusin".
Jag bara okej typ. Då berätttar Sebbe för mig att när han hade träffat mig tidigare så hade han sagt att han hade ont i halsen och då hade jag gett honom en Bafusin (en slags halstablett man köper på apoteket) utan att kolla om han var för liten för att ta den eller så. Som tur var så var det inte farligt för han att ta en sån. men jag hade lika bra kunnat ge han en av mina starka smärtstillande och säga; "Ta en sån, va tyst och gå o lägg dig".
Nej, barn ska jag inte ha ansvar för.

Till slut, så hade jag ganska trevligt igår. Maten var väl inte så jättegod och lite svårt att komma in i samtalsämnena eftersom det inte var några man kände, eller visste vad lr vem de pratade om. Men det var ändå helt okej :-)


Fram med anteckningsblock

Datum: 2007-10-05 Tid: 16:41:19
Nu har jag lagt upp nya bilder på bilddagboken (oFokuserad),
ja i bland blir jag lite ego även om det är svårt att tro varför xD

Men nu ska jag titta på Dawsons Creek. Det har ju precis börjat på fyran från början så jag tänkte se det på mina eftermiddagar när jag ändå inte gör ngt annat :D
Sen ska jag duscha och göra vid mig. Så jag skriver en annan dag, förmodligen :P

Helgen

Datum: 2007-10-05 Tid: 16:23:41
Till att börja med så är Mathilda jääätterolig xD *host*

Idag ska jag ut och äta med Alexandra och ett tjugotal av hennes vänner som jag aldrig träffat innan, för att fira hennes fördelsedag. Får väl erkänna att det känns lite småläskigt att vara med en massa folk man inte känner, men Alexandra lovade mig att de var snälla, så jag får väl tro på det :)
Ska väl åka in till stan med Alexandra vid sju-tiden och sen får man se hur det blir.

Inte bara Alexandra fyller år idag utan oxå min lillebror. (även en av mina kusiner som jag inte träffar så ofta fyller år idag). Så imorgon ska han ha kalas för sina vänner, vilket säkert kommer att bli mkt roligt. *eller inte* Hatar en massa småfolk som bara springer runder o tramsar och skriker... Förhoppningsvis så är det fint väder så att de kan vara ute lite.

På Söndag ska Sebbe ha ett gemensamt kalas med våra kusiner Dan och William (thailändarna) för de fyller år den sjunde och tionde. De är oxå ganska små så det blir lite av ett barnkalas det oxå. Men då skulle vi (eller ja, jag får se om jag följer med) nog till busfabriken i Hbg.
För alla som inte vet vad det är så är det ett jättestort lekland med luftkuddar, klätterställningar o.s.v.  Rena paradiset för barn alltså. Men ljudnivån är ju ganska så hög där så jag får se om jag följer med eller inte.

Ja, sen har jag ju två prov nästa vecka så dem får man väl oxå studera lite inför. Eller iofs så är det ena ett praktiskt datorprov så det är ju inte så mkt att plugga till. Men ändå, man måste ju förbereda sig mentalt.

På tal om prov så hade vi fyskiprov idag, men det vill jag helst inte prata om bara... Det känns som att det kommer att bli en ganska pinsam historia.

Motsägelse?

Datum: 2007-10-04 Tid: 20:59:34
Ja, som sagt jag tycker att folk ska vara som dem är, men inte gömma sig bakom anonyma namn och sånt när de på ngt vis kommunicerar med andra...
Som att kommentera texter eller bilder o.s.v. utan att skriva vem man är...

(ja, jag syftar på ngt speciellt, men jag är inte dum, jag är ju ganska säker på vem det är men jag tycker ändå inte om när man gör på detta viset) :D

Pojkar, pojkar, pojkar.

Datum: 2007-10-04 Tid: 20:32:31

Kryss i taket, Rebecka har börjat intressera sig för pojkar igen.
Ta det inte fel, jag har inte varit över på andra sidan och provat, det är inte så. Men den senaste tiden har jag inte haft tid med pojkar, det har varit för mkt annat. Men iaf...

Och jag har kommit på ett slags system eller ngt vad gäller vilken sorts pojke jag gillar.
Oftast gillar jag mörkare killar med mörka ögon (mums), och då är de ofta typ "badboys" eller vad man ska kalla dem. Såna killar som alla tjejer vill ha men som inte förtjänar ngn tjej egentligen. Och såna är så jobbiga att gilla eftersom de känns så jätteomöjliga att få iomed att de har så mkt att välja på, varför då välja mig? Så med dem känns det knappt lönt att fantisera om, fast det är omöjligt att låta bli för ja... dem är ju så härliga att titta på.

Men om det nu skulle vara så att jag gillar en svensk, eller ja, en ljusare kille så är det ofta en nörd. (nej, jag har egentligen ingen rätt att dela in folk som nördar och inte nördar). Eller asså, nördar och nördar, de är inga s.k. "badboys" iaf. Det har iofs inte varit så många ljusare killar jag har gillat, jag föredrar de mörkare men de få gånger det har hänt så har det varit en nördigare person. Utom kanske en, men han hade så stora jättemörka ögon så han tillhör ju egentligen den andra kategorin fast att han är svensk.

Det här systemet, eller vad man ska kalla de är lite konstigt tycker jag.

Fast för tillfället gillar jag lite av varje. Eller ja, det är väl typ två killar som jag tycker är lite extra intressanta. En "svensk nörd" och en "utländsk badboy". Men både dem känns ju som miltals långt ifrån mig. Så jag får nöja mig med att bara titta. Jag ser ju fortfarande inte klok ut (ja, jag låtsas att allt blir bra bara jag ser ut som förr).
Men det har ju blivit klart mkt bättre än när det var som värst och man får väl vara glad för det.

Usch, hade ngt sagt till mig för ett år sedan att jag skulle bli såhär killgalen så snart hade jag aldrig trott på det men jaja, livet ändras ju. Tack och lov.  Fast för att inte bara skriva om killar så får jag väl skriva om Mathilda, som jag sa att jag skulle göra: Mathilda är min vän. Jag kan inte komma på ngt annat att skriva om henne :D


Lite tankar från mig

Datum: 2007-10-04 Tid: 20:14:01
Jag fattar inte varför inte alla bara kan få vara så som de är och så som de vill vara.
Jag menar, låt en pojke vara bög om han är det, låt en flicka vara lesbisk om hon är det, låt en pojke vara våldsam om han vill det, låt en tjej vara vulgär om hon vill det.
Vissa saker kanske man inte ens väljer att vara, som det här med att vara homosexuell. Är man det så är man det, varför ska man trycka ner ngn som är det?
Nej, jag är det inte men jag är verkligen ingen homofob iheller.
Sen finns det ju vissa saker som man väljer att vara som t.ex. våldsam, vulgär, högljud, tillbakadragen o.s.v.
Men varför måste alltid ngn kommentera och klaga på hur man är, hur man än är? Vare sig man märks eller inte märks så kan man få sig ett dumt ord sagt bakom sig. Varför har folk så himla svårt att bara vara snälla mot varandra?
Även när det gäller kläder. Låt alla klä sig som de själva vill, det blir ju så mkt roligare då! Hur roligt hade det varit om alla hade sprungit i samma kläder, haft samma stil eller t.o.m. om vi hade haft skoluniform. Hur roligt hade det varit? Inte speciellt roligt tror jag iaf.
Jag försöker vara som jag är, ha min stil och vara på mitt sätt. Men det är svårt när man inte har riktigt stenkoll på vem man är riktigt än. Som min mamma säger, hon tror att jag har kommit i den tonårskris de flesta kommer i typ i åttan. Men eftersom jag inte var riktigt med i livet vid den tidpunkten så har jag inte kommit in i den förrän nu. Så när de flesta har hittat sig själva så håller jag fortfarande på att leta efter mig själv.
Jag hoppas att jag snart hittar mig.
Och jag är alltid så nyfiken på hur andra ser mig. Jag har hört från ett antal människor att de tyckte att jag var otroligt bitchig när jag gick i sjuan, vilket jag tror (och hoppas) att jag inte är nu. Men jag har inte fått några klagomål från det på sistonde iaf så... Tycker ngn att jag är det så hoppas jag att de säger till isf.
Att jag sågs som vulgär förut har jag oxå hört, var jag det och framför allt, är jag det fortfarande?
Och, vill jag vara det? Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte. Jag menar, ja, jag går ofta i uringade tröjor, men varför gör jag det då? Antagligen för att brösten är typ det enda jag är nöjd med på min kropp så varför inte framhäva dem? Inget annat på mig är ju värt att försöka med.
Det är ju precis som att en som är nöjd med sina armar går i kortärmat eller linne.

Nej, jag tycker att alla ska vara precis hur de vill utan att behöva bry sig om andra.

RSS 2.0