I don´t wanna be you.

Jag trivs i mina skor jag går i. Jag är jag, och det kan jag leva med. Även om det kan vara svårt är det inte så att jag har det mycket sämre än många andra. Inte för tillfället iaf.

För att fortsätta skriva om vad jag skrev innan, min syster, så har jag faktiskt umgåtts med henne ett tag nu och det har fungerat förvånansvärt bra. Än så länge.
Hon har precis varit ute och ätit med en spciallärare lr ngt som vill hjälpa henne lite p.g.a. att hon har så mkt problem. När hon sen kom hem därifrån var hon väldigt glad, inte alls som hon brukar vara när hon har varit ute med kompisar. Då kommer hon hem, svär, slåss och bråkar mer än annars. Men idag var hon väldigt lugn och harmonisk om man får uttrycka sig så.
Dessutom var det bara jag som var hemma och vaken och det brukar alltid bli bättre. Att umgås med henne på tu man hand. Anledningen till att bara jag var hemma o vaken är för mamma är på kurs, patten e hos sin flickvän och de små hade jag nästan precis gått och lagt när hon kom hem.
Så vi satte oss vid varsin data, och pratade lite. Sen fick jag ont i ryggen av att sitta vid datan, som så ofta så jag gick till soffan och lade mig för att läsa lite läxor. Samtidigt pratade vi lite till, och sen förhörde hon mig på mina engelska glosor. När hon var klar med det så läste hon några fler glosor, som jag inte hade lärt mig än och så fick jag lixom gissa mig till vad det betydde, eller så bara jag hittade på en massa saker så hon skulle skratta, och det gjorde hon. Ibland förstår jag mig inte på hennes humor. Men som sagt, hon är lite som en sjuåring. Det är iaf bättre än att skrika på varandra.

Och just nu sitter vi vid varsin data och lyssnar på Good Charlotte, typ den enda musik vi har gemensamt. Om inte det enda vi har gemensamt överhuvudtaget...

Åsikter

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Sugar or Spice?

Trackback
RSS 2.0